Bilproducenternas roll i skrota bilens problem

Bilproducenterna är en sammanslutning av biltillverkare, importörer,försäljare, auktoriserade

bilskrotar och fragmenteringsföretag.

99 % av tillverkare, importörer och nybilsförsäljare är samlade i branschorganisationen

BIL Sweden som i sin tur utser auktoriserade bilskrotningsföretag. Fragmenteringsföretag med

Stena Recycling i spetsen ingår i gruppen.

År 2007 utkom EU med direktiv 2000/53/EG gällande uttjänta fordon med totalvikt understigande

3,5 ton.

Detta år upphörde skrotningspremie för skrotbilar att gälla och Förordningen om producentansvar

SFS 2007/185 infördes. Samtidigt presenterades Bilskrotningsförordningen SFS 2007/186 med

ställda krav till bilskrotningsföretagen och producenternas mottagningsställen.

 

Bilproducenternas ansvar enligt förordningen är att skapa ett mottagningsnät med av Länsstyrelsen auktoriserade mottagningsställen. Förutsättningarna skulle vara att ett skrotningsföretag fanns

inom bilägarens hemort med max 50 km avstånd.

De av producenternas valda bilskrotar måste kostnadsfritt ta emot inlämnade skrotbilar med

förutsättning att dessa är kompletta.

Inlämning kan ske hos andra auktoriserade bilskrotar men då finns ingen garanti för gratis sådan.

Vissa undantag kan göras i vissa glesbygdsområden.

Producenterna skall samråda med kommunerna vad gäller mottagningsställen och rapporteringar.

 

Bilskrotarnas ansvarar för redovisning av omhändertagna fordon och att dessa blir avförda ur vägtrafikregistret. För ett antal år sedan konstaterades att endast 50 % av landets bilskrotar

lämnade dessa uppgifter till berörd kommun eller branschorganisation.

En förklaring kan vara att även auktoriserade skrotar, som inte är bundna till bilproducenterna,

tar emot skrotbilar och är inte bundna till något avtal.

 

En nyligen utkommen antagen motion (2017/18:246) gällande skrotningspremie för gamla

bilar visar på många befintliga problem inom området. Det kan tolkas att förordningarna som

tillkom under år 2007 inte givit tänkt resultat.

Och det är i första hand producentansvaret som pekas ut som utgör den största bristen.

Producenterna, som lyckats mycket bra med materialåtervinning i samarbete med bilskrotare

och fragmenteringsföretag, där målet av 95 % av skrotbilens vikt återanvändes nåtts, har kanske

brustit i kraven som ställs vad gäller rapportering och uppföljning.

I riksdagens motion står bland annat att ”antalet bilar som lämnas in till skrotning har minskat

kraftigt”.

Det tänkta resultatet med förordningarna från 2007 har inte nåtts med tanke på den miljöförstöring

som förorsakas av skrotbilar. Därför har ånyo förslag om återinförande av bilskrotningspremie

blivit aktuell för beredning av regeringen.

Men ju längre tiden går dess fler ingående faktorer tycks skönjas i problemen med skrotbilar, så

 

en ny bilskrotningspremie är avlägsen.